Noteringar:

Erik Johansson var en speciell man. Det påstås att han var lite dum, ja i ärlighetens namn rent av korkad. Hans eftermäle har därför inte varit gott. Han var en "simpel och enfaldig man" slår till exempel hans systerdotter fast (ur Lars-Olof Larsson 2002). Erik var dessutom av en våldsam natur. Ryktet sade att han hade haft ihjäl en man från Stockholm som befunnits på hans ägor; bara så där, och inkräktaren var död.Han var dessutom ägare till storgodset Rydboholm i sydöstra Uppland, ett jordägande som krävde sin organisatör. När han dubbades till riddare vid de kungliga kröningsfestligheterna 1497 innebar det att han av den högsta politiska ledningsn uppfattades som en man värd heder, ära och anseende. Ett ytterligare erkännande fick han när han utsågs till riksråd i början av 1500-talet.Mest känd är annekdoten om hur Erik Johansson krävde att få bli insläppt vid kröningsfestligheterna 1520, trots att kungen redan låtit stänga stadens portar och vakterna bonade och bad honom att gå. Dagen efter avrättades han vid Stockholms blodbad.Erik Johansson Vasa stödde sin morbror Sten Sture d.ä. vid krisen 1497, blev riddare samma år, anslöt sig till upproret mot unionskungen Hans 1501. Han blev riksråd senast 1503 och var hövitsman på Kastelholm på Åland 1504-05.Han var gift med Cecilia Månsdotter av Ekaätten och hade med henne sonen Gustav, sedermera kung.

Familj/Make/Maka: Eka Cecillia. Cecillia föddes 1475; dog 1522 i Köpenhamn, Danmark. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Gustav Vasa (Gustav Eriksson Vasa, Gustav I), född 1496, död 1560, svensk kung 1523, son till riksrådet Erik Johansson Vasa och Cecilia Månsdotter av Eka.Som Sten Sture d y:s nära frände deltog Gustav Vasa i striden vid Brännkyrka 1518 och var bland den gisslan som förrädiskt tillfångatogs av danskarna samma år. Från fångenskapen i Jylland flydde han via Lübeck åter till Sverige, där han på våren 1521 reste Dalarna i uppror mot Kristian II, som hösten innan krönts till svensk kung. Stockholm intogs med hjälp från Lübeck och Gustav Vasa, som 1521 blivit riksföreståndare, valdes 6 juni 1523 till Sveriges kung.Vid Västerås riksdag 1527 genomdrevs reformationen och kyrkogodsens reduktion. Åtgärden var närmast ekonomiskt betingad och motiverades med rikets stora skuld till Lübeck. Under de följande åren lade Gustav Vasa grunden till den moderna centralmakten genom sina administrativa reformer, särskilt på finansförvaltningens område. Det medeltida länsväsendet avvecklades efter hand. Kronan tog ett fast grepp om skatteuppbörden genom en systematisk inventering av byar och gårdar. Skatteobjekten upptecknades i kronans jordeböcker och redovisades därefter årligen i fogdarnas räkenskaper.Liksom sina föregångare under unionstiden, Engelbrekt och Sturarna, förstod Gustav Vasa att för sina syften utnyttja bondeklassen, som nu regelbundet kallades till riksdagar och provinsmöten. Han säkrade bland annat sin dynastis fortbestånd genom arvrikets införande vid riksdagen i Västerås 1544. Reformationen och de nya, ofta hårdhänta uppbördsmetoderna väckte dock tidvis stark opposition hos bönderna och ledde till en serie farliga uppror.Mot slutet av Gustav Vasas regering drogs Sverige in i den baltiska politiken genom Ordensstatens sönderfall. Därmed inleddes den rivalitet med Ryssland och Polen som skulle prägla den fortsatta utrikespolitiken.Gustav Vasa var gift tre gånger: 1531-35 med Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-35), med vilken han hade sonen Erik (XIV), 1536-51 med Margareta Leijonhufvud (1516-51), som födde honom Johan (III), Karl (IX) och Magnus, samt från 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621). Gustav Vasa ligger begravd i Uppsala domkyrka.(Lästips: Lars-Olof Larsson - Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?)

Gustav gift av Sachsen-Lauenburg Katarina den 24 Sep 1531. Katarina föddes den 24 Sep 1513 i Tyskland, Ratzeburg.; dog den 23 Sep 1535 i Stockholm. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Erik XIV 1533-77, svensk kung 1560-68, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg.Genom Arboga artiklar 1561 stärkte Erik riksenheten och skaffade sig, genom inrättandet av en överdomstol, Kungens högsta nämnd (Höga nämnden), med Jöran Persson i spetsen, ett verktyg för sin personliga maktutövning. Han inledde den expansiva svenska Östersjöpolitiken genom förvärvet av Estland 1561 och kom 1563 i krig med Danmark och Lübeck, under vilket han visade sig äga militär organisationsförmåga.Den inrikespolitiska åtstramningen föranledde konflikt med brodern Johan och högadeln. Eriks sjukliga misstänksamhet och häftighet ledde till Sturemorden 1567. Då han samma år gifte sig med Karin Månsdotter gjorde adeln med hertigarna i spetsen uppror. I juli 1567 lät han viga sig med Karin Månsdotter i rådsherrarnas närvaro; rykten gick att han med våld hade tvingat ärkebiskopen Laurentius Petri att förrätta vigselakten.Erik fråntogs kronan och hölls sedan fången på olika slott i Sverige och Finland, tills han på Örbyhus slott sannolikt mördades på befallning av Johan III.Erik var rikt begåvad, hade mångsidiga intressen och stod på höjden av sin tids bildning. Han hade omfattande utrikespolitiska planer, som oroade den mindre fantasifulle fadern; hit hörde tanken på att fria till drottning Elisabet I. Erik friade faktiskt till henne innan hon blivit drottning och satt avskild och övervakad av sin misstänksamma halvsyster, "Blodiga Maria". Broder Johan fick göra en förberedande friarresa för Eriks räkning 1559 till den nyblivna drottning Elisabet och han blev i England mycket beundrad för sitt formfulländade latin. Men frieriet till Elisabet avvisades.Erik hade ett antal älskarinnor: Agda Persdotter, Anna Larsdotter, Karin Jakobsdotter, Karin Pedersdotter, Britta och Ingrid; alla omtalade under tiden fram till 1565 och dessa kvinnor hade något slags halvofficiell ställning i Eriks närhet. Från 1565 var det Karin Månsdotter, som blev Eriks älskarinna och senare även hustru.Den svenska seden att äta kräftor introducerades av Erik XIV - han var mycket förtjust i kräftor och odlade dem i vallgraven runt Kalmar slott. När hans syster Anna skulle gifta sig beordrade han fogden på Nyköpings slott att skaffa fram stora mängder kräftor till bröllopet. Fram till 1800-talet fanns stora mängder kräftor i svenska vatten, men landsbygdsbefolkningen ansåg inte att de dög som människoföda. Däremot åt medeltidens munkar rikligt med kräftor, speciellt under fastan. Kräftanräknades nämligen som fisk, vilket de fick lov att äta.I mer än 200 år fanns Erik XIV begravd i en enkel träkista på en undangömd plats i Västerås domkyrka. När Gustav III på 1780-talet fick vetskap om förhållandena kring Erik XIV:s grav agerade han, eftersom Gustav III kände samröre med Erik XIV, båda var intresserade av musik och litteratur samt stod båda på toppen av sin tids bildning.Som den älskare av Italien han var beställde Gustav III en kista utförd i äkta marmor från italienska Carrara att omsluta den arme Erik XIV:s kvarvarande kropp: han beslöt också att kistan skulle placeras på en mer framträdande plats i Västerås domkyrka.Ett problem uppstod dock: när Erik XIV skulle flyttas från träkistan till marmorkistan visade det sig att den nya kistan inte höll måttet så till vida att kungen var något längre än kistan. Efter överläggning kom gravläggarna på en lösning: man sågade helt sonika av fötterna på Erik XIV och lade dem bredvid honom i kistan. Åtgärden motiverades också av att det för all framtid skulle förhindra Erik XIV från att gå igen, det vill säga spöka.1958 öppnade Erik XIV:s kista för en vetenskaplig undersökning och man fann då de avsågade fötterna jämte hans kropp i kistan. Man fann också spår av arsenik i hans skelett – men däremot inga spår av ärtsoppa...Men enligt en expert fanns inte bindande bevis för att den arsenik, som påträffades, var resultatet av en förgiftning. En annan experts slutsats blev att "fynden i sin helhet ger sålunda fullt stöd åt antagandet att Erik XIV blivit förgiftad med arsenik".(Källa: Focus 98 och Ingvar Andersson - Erik XIV)