Noteringar
Träffar 1,251 till 1,300 av 2,218
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 1251 | änkan Maja Svensdotter avled 3 dec 1804, sägs född 1749 i Haurida och varit änka i 16 år, och efterlämna 3 söner och 4 döttrar. | Svensdotter MAJA (Maria) (I4003)
|
| 1252 | Änkeman 18690319 | Månsson Anders (I106)
|
| 1253 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Månsson Per (I2559)
|
| 1254 | Anställdes 3 mars 1866Längd: 178 cmErhöll interminsavsked 30 mars 1896 | Finn-Johansson Anders August (I208)
|
| 1255 | Antagen 1790Kunde ej gå i fält 1808. Handräckning på garnisonAvsked 1810 | Oxel JOHANNES (JOHAN) (I110)
|
| 1256 | Antagen 1790Kunde ej gå i fält 1808. Handräckning på garnisonAvsked 1810 | Oxel JOHANNES (JOHAN) (I110)
|
| 1257 | Antagen 18461017. Längd 1 fot 73 tum. Avsked 18770627 30 år 8 mån.Torpets läge 639932-134029 GM 18770626 51 år 9 mån soldat i 30 år 8 mån. Erhöll avsked anmälan tillunderhåll genast. Tjänat väl. | Forss Andersson Olof (I384)
|
| 1258 | Antaget Namnet Bauge 19071017 BAUGE, BROR Hilding. Direktör, Växjö. F. 10 april 8/11 i Västra Karup, Kristianst. län. G. 1/1 'm. W anda Lindén. Efter avslutade skolstudier 00 anställd som kontorsbiträde å kronolänsmanskontoret i Båstad samt i affär i Ängelholm 01, i Landskrona 02, i firma Fredrik Nyström, Malmö, 03 06 och i Lindgrens & Brandts Eftr. i Växjö 07, vice verkställande direktör och ledamot av styrelsen vid firmans ombildande till AB Lindgren & Brandt 12, verkställande direktör där sedan 21. Ledamot av styrelsen för AB Skånska Bankens avdelningskontor i Växjö. Innehar Patriotiska Sällskapets stora guldmedalj. Källa: Växjö (G) AIIa:9 (1906-1913) Bild 3440 / sid 1466 | Svensson Bauge BROR HILDING (I3929)
|
| 1259 | Antar släktnamnet Benner 19160208 | Benner Leif Anders (I9088)
|
| 1260 | Antar släktnamnet Benner 19160208 | Benner Sven Gunnar (I9087)
|
| 1261 | Antar släktnamnet Benner 19160208 | Benner Erik Einar (I9086)
|
| 1262 | Antar släktnamnet Benner 19160208 | Benner Gustaf Helge (I9085)
|
| 1263 | Antar släktnamnet Benner 19160208 | Benner Tord Axel Ingvar (I9084)
|
| 1264 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Rosén Larsen Peter (I853)
|
| 1265 | Antog Dublar "den för sina besynnerliga öden och sköna latinska versar så bekante Ur Wikipedia Magnus Rönnou (nobil. Dublar), född i Åhus omkring 1665, död i England 1735 var en svensk orientalist, latinsk poet.Rönnou var son till kyrkoherden Casten Rönnow, som under Karl XI:s krig med Danmark på flerfaldigt sätt bevisade konungen sin trohet och bl. a. berättas det att han gömt honom undan danskarna i skorstenen i sin prästgård.Biografi[redigera wikitext]Rönnous avbildning av den idag försvunna Skånestenen.Magnus Rönnou hade studerat i Lund och Uppsala, när han 1684 avreste till Tyskland, där han av den lärde Edzardus i Hamburg leddes in på studiet av de österländska språken. Efter ett kort besök i Sverige 168789 begav han sig åter utomlands och uppehöll sig ett par år i Holland, där han med all iver fortsatte sina rabbinska studier. Hans mening lär ha varit att framdeles bli professor vid något av de holländska universiteten, varom den lärde Gronovius skall ha ingett honom förhoppning; emellertid uppmanades han av sina vänner att återkomma hem under förespeglingar om att få biträda vid det nya bibelverket. Han vände därför tillbaka till Sverige 1691, men då så väl befattningen med bibelöversättningen som andra planer slog fel, erbjöd han sig i England att utarbeta en översättning av Talmud, mot ett årligt underhåll, vilket förslag dock icke antogs. Äntligen 1714 befordrades han till protokollssekreterare vid inrikes ärendena men uträttade föga i denna tjänst. Trots det erhöll han av Karl XII adlig sköld, då han upptog ett gammalt släktnamn Dublar, även om han aldrig introducerades på riddarhuset.Rönnou är inom runologin ganska uppmärksammad då han tecknade av en del idag försvunna runstenar, bl.a. Skånestenen under en stor runologisk resa i Skåne 1716.År 1719 utnämndes han efter R. Brenner till assessor i Antikvitetsarkivet, men, missnöjd med denna befordran, begärde han genast sitt avsked och reste till England, där han dog på ett hospital 1735.Poesi[redigera wikitext]Jämte sina österländska språkstudier övade han latinsk verskonst, och fastän eftervärlden tagit föga kunskap om hans poesi, satte han själv ett högt värde på dem och ansåg sig för deras skull berättigad att föra ett fritt, eller efter den tidens åsikter poetiskt, levnadssätt. I ett avseende blev dock Rönnous verskonst märkvärdig. I ett av sina dikter till Karl XII:s ära hade han kallat konungen "Magnæ Scandinaviæ imperator" (Stor-Skandinaviens behärskare), vilket uttryck i brist av bättre skäl upptogs bland krigsorsakerna i danska manifestet 1710 | Dublar Magnus (I709)
|
| 1266 | Antogs som knekt 18651010. Längd:165,8 cm | Nestor Andersson Anders Magnus (I224)
|
| 1267 | Antogs som knekt 18710311. Längd: 169,5 cm. 1875 11 maj befodrad tillkopral. | Storm Hill Sven Johan (I104)
|
| 1268 | År 1883 flyttar Nils hemifrån till Köpenhamn, men kommer två år senare, tillbaka till föräldrahemmet, via Kungsholmen i Stockholm. Han stannar inte i föräldrahemmet så länge, utan flyttar samma år tillbaka till Köpenhamn. År 1887 är han hemma igen. Den här gången för att stanna, då han gifter sig med Ottilia i december 1892.Enligt upplysningar av barnbarns barnet Eva Hansson var Nils anställd i handelsflottan och avancerade till chef i maskinrummet. När han gick i land startade han Nättraby Mekaniska Verkstad, specialiserat på ångteknik. Verkstaden byggdes i Nättraby för att underlätta frakt med båt. Nils fick hjälp av bönderna i trakten med resurser för bygget. Verkstaden var så stor att man kunde köra in med ett lok för lagning.Sorgen drabbar familjen då hustrun och modern Ottilia går bort i barnsängsfeber endast sex dagar efter yngsta dotterns födelse. Nils gifter om sig med, den 19 år yngre, Kerstin. Bröllopet står 1904 den 29 november. Kerstin är brorsdotter till Ottilia och barnflicka i familjen. Se bild av Nils och Kerstin. Sonen John är Nils och Kerstins, men föds innan de är gifta. Prästen i Nättraby tjatar så mycket på Nils att han skall erkänna John som sin. Prästens tjat resulterar i att Nils går ur Svenska stadskyrkan. Dock "bättrar han sig på sitt yttersta" och erkänner John som sin. KÄLLA: http://www.systrarnadahlman.se/person.php?id=640 | Svensson Nils Harold Antonius (I3690)
|
| 1269 | Arbetade som dräng på Haneström,Bertilsgården,Nedergården.1853-1863 Bor på torpet Christinehöjd u. Haneström, Fuxena, PKallades för sprängarn. Hus 139 1879 inhyse | Andersson ANDREAS (I38)
|
| 1270 | Arbetade som piga i olika hushåll i Göteborg. | Gustavsdotter Augusta Emerentia (I1599)
|
| 1271 | Arbetade som piga på flera gårdar i Toarp till giftemålet 1829 | Olofsdotter ANNA Britta (I62)
|
| 1272 | Arbetade som piga på Haneströn herrgård. | Olsdotter Anna Kristina (I430)
|
| 1273 | Arvskifte efter "Sahl. Pouell Nillsson och hans hustru Vivicke Clausdotter" hålls i Uddevalla i juli 1680. Sannolikt avlider Viveka tidigare under detta år. | Bäck Clausdotter WIWEKE (I2037)
|
| 1274 | Arvskifte efter "Sahl. Pouell Nillsson och hans hustru Vivicke Clausdotter" hålls i Uddevalla i juli 1680. Sannolikt avlider Viveka tidigare under detta år. | Bäck Clausdotter WIWEKE (I2037)
|
| 1275 | Asta utbildar sig till småskollärarinna med hon bor kvar hemma hos föräldrarna. Hon har genom Kunglig Majt:s beslut erhållit tillstånd den 2 juli 1937 att bära släktnamnet Aulin. Född tisdagen den 1 september 1903 i Dalby nr 33,34, Nättraby, Blekinge länDöd söndagen den 1 september 1946 i Nytorp nr 2:2, Nättraby, Blekinge länDödsorsak: självmordLevnadsålder 43 år http://www.systrarnadahlman.se/person.php?id=4673 | Svensson Aulin Asta Linnéa Viktoria (I8770)
|
| 1276 | Återställt | Familj: Lundbom August Wilhelm / Larsson Signe Elisabet Elsa (F1333)
|
| 1277 | Att de av min nuvarande hustru för varande pigan Estrid Jonasdotter framfödda barn sonen Carl Johan född 10 Juni 1863 och ??? Fredrik född 10 Oktober år 1864 äro med mig ??avlad betygas Carlskrona den 26 maj 1864 varför jag intyga att de må bilva såsom våra äkta barn antecknade. | Petersson Carl Johan (I8349)
|
| 1278 | Att han stammar från en Skottsk adelsläkt är ej troligt, men möjlig.tej heller troligt att stammar från den Danska ätten Rönnow.släktnamnet Rönnow verkar vara bildat av Ronneby (Ronnow förekommer) | Dobblare Johansen MOGENS (I724)
|
| 1279 | Att han stammar från en Skottsk adelsläkt är ej troligt, men möjlig.tej heller troligt att stammar från den Danska ätten Rönnow.släktnamnet Rönnow verkar vara bildat av Ronneby (Ronnow förekommer) | Dobblare Johansen MOGENS (I724)
|
| 1280 | Ausenius, Sven, präst. Född 1617 i Som socken av Vexiö stift, där fadern Erik var bonde. Sedan ban tagit den filosofiska graden begaf han sig på resor och stannade någon ut tid vid drottning Kristinas hof i Rorn. Den lärda furstinnan sökte öfvertala A. att öfvergå till katolska läran, under förespegling möjlighet att ernå ett karom dinalsämbete; men denna lät sig ej besegras av frestelsen, utan återvände till Sverige, där han först 1659 blef lektor i Vexiö och sedan 1665 kyrkoherde i Torup i Halland. Såsom bevis på hans ovanliga språkskicklighet berättas, att han under danska kriget, före slaget vid Fyllebro 1676, förklädd innyss gått i danskarnes läger, där hans flytande språksamhet, ömsom på franska och ömsom på engelska, betog fienden all misstanke, att den djärfve främlingen var en af ortens landtpräster. Då det blef bekant, att spionen var prästen i Torup, begåfvo sig danskarne dit för att hämnas. Men A., som väntade besöket, hade låtit duka alla borden, lämnat nycklarna i dörrarna och satt sig och sin familj i säkerhet. Till belöning för sina patriotiska tjänster erhöll A. av konungen skattefrihet under sin livstid. Död d. 15 dec. 1678. Present med Ingrid Rubens. - Hans dotter Brita, present med kyrkoherden Jonas Dalin i Vinberg, blef moder till skalden Olof von Dalin. Källa : https://portrattarkiv.se/details/sj9PGLAlnmUAAAAAAB2OFg | Ausenius Eriksson Sven (I1064)
|
| 1281 | av våda ljutit döden av arsenik,undergått medikolegal besiktning o fått en hederlig begravning .Begravd den 14 nov 1858. | Pettersdotter Anna (I8933)
|
| 1282 | av våda ljutit döden av arsenik,undergått medikolegal besiktning o fått en hederlig begravning .Begravd den 14 nov 1858. | Pettersdotter Anna (I8933)
|
| 1283 | B: s levnadsbana är i mångt och mycket typisk för den lärda svenska prästutbildningen under det sjuttonde århundradet. Tidigt ansedd som en utmärkt studiebegåvning sändes han vid nio års ålder till sin stiftsstads skola, som han dock för en tid måste lämna på grund av den i staden grasserande pesten (han angreps även själv av farsoten men blev lyckligtvis snart återställd). År 1633 kom han med ett fördelaktigt testimonium till Uppsala, där han 6 sept. undergick ritum depositionis. Året därpå fick han fri disk vid communitetet samt erhöll efter ännu ett år ett par förmånliga informationsuppgifter. Med tvenne av sina disciplar, söner till ståthållaren i livgedinget Otto von Scheding, inlogerades han hos M. Johan Stalenus, »vars disk sampt ljuvlige och lärde diskurser the nyttjade i ganska tre års tid». Sedan hans elever avslutat sina universitetsstudier, följde han dem på en längre utländsk resa. Den första stationen var Leiden, vid vars ryktbara universitet han inskrevs som studiosus juris 19 juli 1641. Där stannade han sedermera i femton månader, »absolverade tvenne resor juris cursum och eraktades efter föregången privat examen duglig och capable att uti then faculteten promovera». Sedermera besökte han Frankrike, där han på hösten 1642 vistades i Paris, jämte sina elever åtnjutande den bekante Jonas Hambraeus' gästvänskap, och några månader dröjde i Saumur, reste sedan till norra Spanien och Schweiz; och åter till Frankrike, fortsatte genom Nederländerna till Tyskland, besökte Hamburg, Lybeck osv. och återkom som välbeställd filosofie magister i mars 1644. Av sin biskop Jonas Petri Gothus kallades han omedelbart till befattningen som poeseos et eloquentise lektor vid Linköpings gymnasium, vilken syssla han emellertid till en början tvekade att emottaga, då han redan av doktor Olaus Laurelius (då pastor primarius i Stockholm, sedermera biskop i Västerås) blivit erbjuden eloquentise professionen vid Stockholms gymnasium. Till slut bestämde han sig efter personlig påtryckning från biskop Jonas' sida för att stanna inom sitt stift. Sin befattning tillträdde han med en publik disputation och en oration »De virtutibus boni praeceptoris». Det anseende, han åtnjöt, föranledde, att han påtänktes eller stod på förslag till åtskilliga befattningar (eloquentise professionen i Uppsala 1644, ett assessorat i Göta hovrätt 1645 samt kyrkoherdeplatserna i Risinge 1646 och i Säby 1648). Sitt lektorat lämnade han emellertid först för kyrkoherdebeställningen i Ekeby och Rinna. Omtalad för sina stora predikogåvor, blev han vid ett tillfälle, då Karl Gustav besökte sin broder hertig Adolf Johan på Stegeborg, anmodad att predika, vilket hade till följd, att han utnämndes till hovpredikant, en utmärkelse som han emellertid icke ville emottaga »för särdeles infall», ehuru han därtill livligt uppmanades av sin biskop. Några år senare fick han emellertid förnyad kallelse och skall då enligt uppgift ha antagit anbudet. Det var denna hans förbindelse med hovet, som föranledde hans kallelse till kyrkoherdebefattningen i Klara efter den 1663 avsatte Samuel Hammarinus. Hans verksamhet i Stockholm blev emellertid icke långvarig, ty redan år 1668 avled han »av en hetsig passion», livligt saknad av sin församling. Officianten vid hans begravning, Nikolaus Rudbeckius, har i sin likpredikan, förutom ingående biografiska upplysningar, även givit en personlig karakteristik av den bortgångne; han tecknas som en älskvärd, vinnande natur, »emot var man. mycket vänlig och human, välvillig och trogen, emot sine närmare vänner och nabor alltid godtalig, lustig, from och ärbar, av gladlynte, ord och låter». — B: s änka låg sedermera i tvist med Klara församlingsbor om nådåret och vissa henne i sammanhang därmed tillkommande förmåner. 1684 beklagade hon sig över att vara av konsistoriet alldeles övergiven och begärde understöd, varvid under diskussionen i konsistoriet framhölls, »att alla skruvarna hos henne visst intet äro fasta»; slutet blev, att konsistoriet ej ansåg sig kunna göra något för henne. 1686 ingav hon åter en supplik, som väckte klander genom »en hop hårda expressioner», och ännu 1694 klagade hon (27 febr.) över sitt ömkeliga tillstånd, att hon i över tre års tid har måst hava hos sig i gården tre obegravna lik, nämligen hennes son translatorn Petter Brask och två dennes barn, vilka hon saknade medel att låta begrava. Hon fick då (14 mars 1694) av cassa pauperum 24 dir kmt; året därpå understöddes hon av K. M: t med 50 dir smt.Att B: s namn gått till eftervärlden beror mindre på hans verksamhet som själasörjare och homilet än på hans världsliga författarskap. Vad han efterlämnat i tryck av predikningar m. m. skiljer sig endast föga från vad de flesta bland hans samtida åstadkommo, då däremot hans övriga arbeten ovedersägligen bära vittne om en på sitt sätt intressant och originell litterär personlighet. De verk, på vilka hans litterära rykte grundar sig, äro tre till vår tid bevarade dramer, »Filius prodigus, seu Imperitus peregrinans» (uppförd 1645), »Acta et martyria apostolorum» (uppförd 1648) och »Mars Germanicus victus» (uppförd 1649). Impulsen till sitt dramatiska författarskap har B. utan tvivel emottagit i Leiden, där (liksom överhuvudtaget i Holland) teatern under det sjuttonde århundradet levde ett synnerligen kraftigt liv. Den genre, studentkomedien, till vilken han i sitt första drama anslöt sig, hade länge varit populär på skolscenerna överallt i Europa, och de motiv, som genrens huvudverk upptagit, varierades med större eller mindre självständighet av ett otal imitatörer. Den för snart sagt alla tidens dramatici på skoldramats område bestämmande förebilden var den holländske, humanisten G. Gnaphseus, vilken med sitt drama »Acolastus» (1529) givit typen, för behandlingen av ämnet, även om hans efterföljare i regel ställa sig något friare än han gentemot de klassiska mönstren (Terentius). B. har på vissa ställen mycket nära följt Gnaphaeus, då han däremot i andra partier låtit sina egna intentioner få fritt spelrum. Skildringen av den oförfarne studentens öden på utländska orter bland argsinta skeppare, gnidiga värdshusvärdar, bedrägliga köpmän, sluga spelhuskumpaner, inställsamma jesuiter, förföriska kvinnor och andra flere torde i många enskildheter återgå på erfarenheter vunna under egna peregrinationer och får därför en stark och oförtydbar verklighetsprägel. Svagare är tragikomedien om apostlarnas gärningar, som egentligen blott är ett legendarium, satt på knagglig vers. Anmärkningsvärd är emellertid den föga andäktiga tonen, som här och var (t. ex. IV: 7) slår över i det farsmässiga. Disputationsscenen (III: 7) förefaller som en reminiscens från B: s egna lärda bataljer i katedern. Det tredje av B : s dramer är ett patriotiskt festspel med anledning av westfaliska freden, utan större intresse. — Ett fjärde drama av hans hand, »Josephus venditus» (uppförd 1646), är numera förkommet; det har antagligen endast utgjort en mer eller mindre fri bearbetning av något av den tysk-latinska litteraturens många Josefsdramer (Crocus, Macropedius m. fl.). | Brask Persson Samuel Petri (I816)
|
| 1284 | Bakgrund[redigera | redigera wikitext]Johan föddes någon gång 1605-1610 i Tyskland, troligtvis som John Pöppelman, troligen i den lilla byn Grandorf i kommunen Holdorf i Niedersachsen. Johan var son till Caspar Pöppelman som också hade dottern Anna Poppelman. Båda syskonen utvandrade till Sverige.[1]Göteborg och Varberg[redigera | redigera wikitext]Johan kom till Göteborg där han första gången nämns 1624 som tolagsskrivare och han arbetade från 1628 under många år som sekreterare vid rådhuset i Göteborg. Senare, 1645, blev han tulladministratör i Varberg. Han är mestadels omskriven som just sjötullinspektör i Varberg, men detta var endast en tillfällig kommendering mellan åren 1645 och 1649, när Halland blivit svenskt efter freden i Brömsebro.Någon gång under hans första år träffade 1624-1628 träffade Johan sin blivande fru Catharina Krakow som han gifte sig med 1628. Hon var dotter till Mårten Krakow, känd för sitt försvar av Gullbergs fästning 1612 och väl belönad av Gustav II Adolf i form av fastigheter i och runt Göteborg.Gullbergs fästning så som det såg ut omkring 1690Översättare, fastighetsägare och bryggare[redigera | redigera wikitext]Johan Casparsson Poppelman uppges vara först med att skriva Göteborgs stads protokoll på svenska språket i stället för tyska (1638), vilket är en historisk händelse men kanske lika spännande är det faktum att hans grundade Göteborgs första bryggeri tillsammans med sin hustru Catharina Krakow.[2]År 1644 fick Poppelman en bättre belägen tomt vid Stora torget i Göteborg på nuvarande Börshusets plats av sin svåger Jürgen von Lengerken. Det var tomten nr 41 i 5:e roten, vilket motsvarar nordvästra hörnet vid korsningen Västra Hamngatan och dåvarande Holländargatan, nuvarande Drottninggatan. Jürgen von Lengerken var en stor markägare i Göteborg. Tomten utgör idag en del av kvarteret Kommerserådet. Johan ägde även tomterna nr 38 och 39 i Göteborg.Jürgen var gift med den andra kända dottern till Mårten Krakow och Emerentia Pauli, Cecilia Krakow. Efter Jürgens död var Cecilia känd som en av de rikaste kvinnorna i Göteborg. Det var hon som nedtecknade föräldrarnas bravader på Gullbergs fästning 1612.När Johan Casparsson Poppelman 1649 återvände till Göteborg anlade han tillsammans med hustrun, på tomten nr 41, Poppelmans Bryggeri för vilket han erhöll bryggarrättigheter från Göteborgs stad.[2] Eventuellt fanns ett bryggeri grundat av Johan och hans hustru redan 1638 men det bör då ha varit utan stadens gillande (Bryggerinäringens accislängd skapades 1649 och själva Bryggerigillet skapades först 1661) och den låg troligtvis på annan plats.[3][4]Dessa bryggarrättigheter övertogs efter hans död 1658 av hustrun Catharina Krakow och sedan i tur och ordning av en son Mårten Poppelman en kort tid endast, och sedan av en dotter till Johan; Emerentia Poppelman, borgmästare Anders Gunnarsson Stillman. Bryggeriet stannade sedan i släkten i sju generationer och lades inte ner förrän 1835.Vid den stora branden i Göteborg 1721 flyttades Poppelmans bryggeri till Stigbergstorget och på Johan Casparsson Poppelmans gamla tomt uppfördes sedermera Chalmerska husetPå denna tomt i hörnet av Västra Hamngatan och Holländargatan (nuv Drottninggatan) och med en bakgård med lastkaj vid Stora Hamnen låg familjen Poppelmans bryggeriEfter den stora branden 1721, då det första Poppelmans bryggeri brann ner, förlade den driftiga Emerentia Poppelman tillsammans med sin man ett nytt bryggeri på Stigbergstorget - ett stenkast från kajen där båtarna från Ostindiekompaniet lade tillEn av de mer kända platserna för de olika Poppelmanska bryggerierna i 7 generationer, var när det drevs av en dotterdotter till Johan, även hon med namnet Emerentia Poppelman, och hennes man Cornelis Schael på nuvarande Stigbergstorget. Detta låg då på armlängsavstånd från kajen där båtarna från Ostindiska kompaniet lade till.Götheborg, (Ostindiefararen)Namnet Poppelmans bryggeri återupptogs när Poppels bryggeri startade 2012. En av ägarna är släkt med den förste Johan Casparsson Poppelman och verksamheten förlades till Mölnlycke fabriker strax utanför Göteborg under namnet Poppels Bryggeri AB.[5] 2016 flyttar Poppels sin verksamhet till Jonsereds fabriker.[6]Gator i Göteborg[redigera | redigera wikitext]I Göteborg finns en gata - Poppelmansgatan - i Kålltorp vid Östra Kyrkogården. Den är uppkallad efter en av sönerna till Johan Casparsson Poppelman, biskopen Johannes Caspari Poppelman (även kallad enbart Johan Poppelman).Även svärfadern Mårten Krakow och svärmodern Emerentia Pauli har gator uppkallade efter sig i Göteborg, Mårten Krakows gata (förbi gasklockan mot Götatunneln idag) och Emerentias backe (- vid Skansen Lejonet, där en gång Gullbergs fästning stod, och där Emerentia Pauli och hennes man Mårten Krakow så tappert ledde försvaret av Gullbergs fästning 1612.Namnet Casparsson[redigera | redigera wikitext]Namnet Casparson tog/fick han troligtvis när han anlänt till Sverige. I Tyskland förekom inte vid denna tid att sonen tog faderns förnamn med –son tillägget. Johans barn kom enligt tysk sed senare att kalla sig enbart Poppelman.Barn[redigera | redigera wikitext]Catharina Krakow och Johan Casparsson Poppelman fick dessa barn:Kaspar Poppelman. Född uppskattat 1629. Död före 1 december 1692 [7].Margareta Poppelman. Född beräknat 28 dec 1631. Död 11 november 1694 i Lommaryd.Mårten Poppelman. Född uppskattat 1633. Död före 6 mars 1682. Något misslyckad bryggare.Emerentia Poppelman. Född uppskattat 1635. Död efter 1709 i Göteborg. En duktig driftig bryggare.Johan Poppelman. Född 1637 i Göteborg. Död 1712.Maria Poppelman. Född omkring 1640. Död 13 november 1659 i Göteborg Kristine.Anna Poppelman. Född omkring 1645. Död efter 1709.Johannes Caspari Poppelman. Biskop i Göteborg. Född 6 oktober 1649, död 30 juni 1725 | Casparsson JOHAN (I634)
|
| 1285 | Bakgrund[redigera | redigera wikitext]Johan föddes någon gång 1605-1610 i Tyskland, troligtvis som John Pöppelman, troligen i den lilla byn Grandorf i kommunen Holdorf i Niedersachsen. Johan var son till Caspar Pöppelman som också hade dottern Anna Poppelman. Båda syskonen utvandrade till Sverige.[1]Göteborg och Varberg[redigera | redigera wikitext]Johan kom till Göteborg där han första gången nämns 1624 som tolagsskrivare och han arbetade från 1628 under många år som sekreterare vid rådhuset i Göteborg. Senare, 1645, blev han tulladministratör i Varberg. Han är mestadels omskriven som just sjötullinspektör i Varberg, men detta var endast en tillfällig kommendering mellan åren 1645 och 1649, när Halland blivit svenskt efter freden i Brömsebro.Någon gång under hans första år träffade 1624-1628 träffade Johan sin blivande fru Catharina Krakow som han gifte sig med 1628. Hon var dotter till Mårten Krakow, känd för sitt försvar av Gullbergs fästning 1612 och väl belönad av Gustav II Adolf i form av fastigheter i och runt Göteborg.Gullbergs fästning så som det såg ut omkring 1690Översättare, fastighetsägare och bryggare[redigera | redigera wikitext]Johan Casparsson Poppelman uppges vara först med att skriva Göteborgs stads protokoll på svenska språket i stället för tyska (1638), vilket är en historisk händelse men kanske lika spännande är det faktum att hans grundade Göteborgs första bryggeri tillsammans med sin hustru Catharina Krakow.[2]År 1644 fick Poppelman en bättre belägen tomt vid Stora torget i Göteborg på nuvarande Börshusets plats av sin svåger Jürgen von Lengerken. Det var tomten nr 41 i 5:e roten, vilket motsvarar nordvästra hörnet vid korsningen Västra Hamngatan och dåvarande Holländargatan, nuvarande Drottninggatan. Jürgen von Lengerken var en stor markägare i Göteborg. Tomten utgör idag en del av kvarteret Kommerserådet. Johan ägde även tomterna nr 38 och 39 i Göteborg.Jürgen var gift med den andra kända dottern till Mårten Krakow och Emerentia Pauli, Cecilia Krakow. Efter Jürgens död var Cecilia känd som en av de rikaste kvinnorna i Göteborg. Det var hon som nedtecknade föräldrarnas bravader på Gullbergs fästning 1612.När Johan Casparsson Poppelman 1649 återvände till Göteborg anlade han tillsammans med hustrun, på tomten nr 41, Poppelmans Bryggeri för vilket han erhöll bryggarrättigheter från Göteborgs stad.[2] Eventuellt fanns ett bryggeri grundat av Johan och hans hustru redan 1638 men det bör då ha varit utan stadens gillande (Bryggerinäringens accislängd skapades 1649 och själva Bryggerigillet skapades först 1661) och den låg troligtvis på annan plats.[3][4]Dessa bryggarrättigheter övertogs efter hans död 1658 av hustrun Catharina Krakow och sedan i tur och ordning av en son Mårten Poppelman en kort tid endast, och sedan av en dotter till Johan; Emerentia Poppelman, borgmästare Anders Gunnarsson Stillman. Bryggeriet stannade sedan i släkten i sju generationer och lades inte ner förrän 1835.Vid den stora branden i Göteborg 1721 flyttades Poppelmans bryggeri till Stigbergstorget och på Johan Casparsson Poppelmans gamla tomt uppfördes sedermera Chalmerska husetPå denna tomt i hörnet av Västra Hamngatan och Holländargatan (nuv Drottninggatan) och med en bakgård med lastkaj vid Stora Hamnen låg familjen Poppelmans bryggeriEfter den stora branden 1721, då det första Poppelmans bryggeri brann ner, förlade den driftiga Emerentia Poppelman tillsammans med sin man ett nytt bryggeri på Stigbergstorget - ett stenkast från kajen där båtarna från Ostindiekompaniet lade tillEn av de mer kända platserna för de olika Poppelmanska bryggerierna i 7 generationer, var när det drevs av en dotterdotter till Johan, även hon med namnet Emerentia Poppelman, och hennes man Cornelis Schael på nuvarande Stigbergstorget. Detta låg då på armlängsavstånd från kajen där båtarna från Ostindiska kompaniet lade till.Götheborg, (Ostindiefararen)Namnet Poppelmans bryggeri återupptogs när Poppels bryggeri startade 2012. En av ägarna är släkt med den förste Johan Casparsson Poppelman och verksamheten förlades till Mölnlycke fabriker strax utanför Göteborg under namnet Poppels Bryggeri AB.[5] 2016 flyttar Poppels sin verksamhet till Jonsereds fabriker.[6]Gator i Göteborg[redigera | redigera wikitext]I Göteborg finns en gata - Poppelmansgatan - i Kålltorp vid Östra Kyrkogården. Den är uppkallad efter en av sönerna till Johan Casparsson Poppelman, biskopen Johannes Caspari Poppelman (även kallad enbart Johan Poppelman).Även svärfadern Mårten Krakow och svärmodern Emerentia Pauli har gator uppkallade efter sig i Göteborg, Mårten Krakows gata (förbi gasklockan mot Götatunneln idag) och Emerentias backe (- vid Skansen Lejonet, där en gång Gullbergs fästning stod, och där Emerentia Pauli och hennes man Mårten Krakow så tappert ledde försvaret av Gullbergs fästning 1612.Namnet Casparsson[redigera | redigera wikitext]Namnet Casparson tog/fick han troligtvis när han anlänt till Sverige. I Tyskland förekom inte vid denna tid att sonen tog faderns förnamn med –son tillägget. Johans barn kom enligt tysk sed senare att kalla sig enbart Poppelman.Barn[redigera | redigera wikitext]Catharina Krakow och Johan Casparsson Poppelman fick dessa barn:Kaspar Poppelman. Född uppskattat 1629. Död före 1 december 1692 [7].Margareta Poppelman. Född beräknat 28 dec 1631. Död 11 november 1694 i Lommaryd.Mårten Poppelman. Född uppskattat 1633. Död före 6 mars 1682. Något misslyckad bryggare.Emerentia Poppelman. Född uppskattat 1635. Död efter 1709 i Göteborg. En duktig driftig bryggare.Johan Poppelman. Född 1637 i Göteborg. Död 1712.Maria Poppelman. Född omkring 1640. Död 13 november 1659 i Göteborg Kristine.Anna Poppelman. Född omkring 1645. Död efter 1709.Johannes Caspari Poppelman. Biskop i Göteborg. Född 6 oktober 1649, död 30 juni 1725 | Casparsson JOHAN (I634)
|
| 1286 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | von Wedel Prisca Elisabeth (I8369)
|
| 1287 | Barn Kristina Dorotea 1890-09-20Gustava Margreta 1892-07-17Vilma Karolina 1895-09-27 | Berglund Gustaf (I9227)
|
| 1288 | Barn Alf Morgan Forslund 1919-10-13Nils Erik Gustaf Forslund 1921-09-12Sten Tore Forslund 1924-08-29Karin Ingeborg Forslund 1927-06-23Rut Birgit Forslund | Berglund Forslund Vilma Karolina (I9226)
|
| 1289 | Barn Maj Ingrid Elisabet 1914-05-26Elly Kersti Margareta 1918-01-30Lars Gösta Maurritz 1919-07-14Lissie Inga - Britta 1922-02-02Thor Elof Charles 1923-06-21Knut Åke Elmar 1924-10-19 | Andersson Olof Mauritz (I8475)
|
| 1290 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Familj: Bark Per Torgny / Wennberg Gustavsson Iris Maria Viola (F1761)
|
| 1291 | Barn:Anna Charlotta Gabriella, född 1809-10-08 i Karlskrona. Stiftsjungfru. Död 1857-01-10 i Karlskrona. Gift i Karlskrona 1834-11-25 med kommendörkaptenen Hans Fredrik Frick, född 1798-01-28 i Karlskrona, död i Karlskrona 1871-11-05.Maria Fredrika, född 1811-11-11 i Karlskrona. Stiftsjungfru. Död 1901-06-29 i Karlskrona. Gift i Karlskrona 1834-11-25 med konteramiralen Erik Adolf Printzensköld, född 1803, död 1882.Carl Magnus Constantin, adelsman vid faderns död 1846. Född 1814 i Karlskrona. Kaptenlöjtnant. Död 1898. Se Tab. 2Jacque Edvard, född 1816 i Karlskrona. Major. Född 1897. Se Tab. 4. | Kihlgren af Borneman Johan Aron (I4173)
|
| 1292 | Barn:Catharina Elisabet, född 1679, död 1739-08-28. Gift 1:o 1711-12-26 i Älvestads socken, Östergötlands län med korpralen Anders Börling. Gift 2:o 1725-05-09 Kölja s socken, med kaptenen vid Hamiltonska regementet, RSO, Hans Achates Hauswolff, adlad och adopterad Hauswolff, men ej introd., i hans 1:a gifte (gift 2:o 1740-08-24 med Anna Christina Freidenfelt, född 1711-08-29, död 1799-03-29 Gishult, dotter av majoren Christoffer Freidenfelt, och Anna Dorotea Taube), född 1693-04-30 i Karlskrona, död 1759-05-05 på Mörsebo junkargård i Nye socken, Jönköpings län, broder till presidenten Bernhard Reinhold Hauswolff, adlad von Hauswolff.Lars, född 1680. Överstelöjtnant. Död 1740. Se Tab. 3.Adolf, född 1682-03-21 Alarp. Volontär vid guvernörsregementet i Wismar 1702-05-01. Gemen vid artilleriet 1702-08-10. Sergeant vid artilleriet 1703-05-01. Minör 1705-04-01. Fänrik 1710-08-01. Löjtnant 1711-03-03. Kapten vid artilleriet i Arensburg 1712-04-30. Konfirmationsfullmakt 1713-03-30. Major 1717-05-16. Överstelöjtnant vid artilleriet i Stockholm 1719-12-02. Transporterad till finska fältstaten 1722-06-26. Transporterad till Stockholm 1727-05-09. Död ogift 1729-09-16.Bernt Johan, född 1683-04-09 Rössby. Korpral vid Jönköpings regemente. Förare vid Jönköpings regemente 1702-06-22. Sergeant. Fänrik 1703-10-23. Slagen ogift 1704 i Sachsen.Margareta, född 1686-10-31 på Rössby, död på Rössby 1687-03-16.Carl, född 1688-07-20 på Rössby, död 1689-05-12.Catharina Elisabet, född 1689-07-22.Margareta Charlotta, född 1690-12-21 Härjesta. Död Härjesta 1691 och begraven 1691-12-11 i Degelagraven i Lommaryds kyrka .Gustaf, begraven 1693-01-08 i Roxendorffska graven i Lommaryds kyrka.Metta Christina, född 1693-11-30 på Härjesta, död 1771-01-16 Trehörna. Gift 1735-01-14 på Kölja med överstelöjtnanten Casper Fredrik von Gröninger, i hans 2:a gifte, född 1687, död 1771.Anna Greta, döpt 1695-03-06 på Härjesta, död på Härjestad 1701 och begraven 1701-07-02.Carl Gustaf, friherre von Roxendorff, född 1697. Generallöjtnant. Död 1784. Se friherrliga ätten von Roxendorff, Tab. 1. | Braun METTA (I3950)
|
| 1293 | BARN:Karl Ejnar Törner 1906-02-14Elsa MariaFrideborg Törner 1907-12-30Knut Hilda Gunnar 1910-02-04Gunhild Edit Elisabet 1912-01-30John Erik David Törner 1914-02-16Ingrid Viola Simon Törner 1916-02-17Åke Alvar Emanuel 1919-03-26Gösta Yngve Tage 1921-04-04Rengt Sven 1924-03-13 | Johansson Maria Kristina (I8632)
|
| 1294 | barnbarn Emerson, Clayton, Colton, Cooper, Michael, Mia, Molly, Paxton och Hazel | Edman Jerry George (I9181)
|
| 1295 | Befallningsmannen Anders Juterbock haver låtit incitera förre länsmannen Clas Pålsson för det han låtit på väggen upphänga en gammal gumma på SANNÄS Börta Olsdotter benämd med handklovar.Clas Pålsson svarade att denna kvinnan var angiven av hennes styvdotter Anna i RÄFSNÄS skulle gjort henne något ont, och han var något drucken då han detta göra lät. Beropade sig på vittnen som där hos voro, när detta skedde.Clas Pålsson dömdes för saklöst folk han bundet hade, att böta till konungen efter den 17 kap. Manhelgebalken fem mark silver och förlikas med målsäganden.Källa: Utdrag ur domböckerHäxprocesserna i Bohuslän hade en kort blomstringsperiod 1670-74. I augusti 1669 meddelar regeringen i Stockholm brevledes guvernör Stake på Bohus att den förnummit "att trolldomsväsende och satans vidskepelse på någon ort" i Bohuslän blivit känd, och uppmanar guvernören att vidta åtgärder att "bringa det usla förförda folket på rätta och sanna vägen, till evig salighet och ifrån den vidskepliga förargelsen avstyra". [Gösta Framme, Vätte Härad, s. 164]Ärvde 1680 efter sin mor 50 daler courant, en tunna och två sättingar skyld i Karleby, Tanums sn, som pantsatts till Påvel Nilsson av Jacob Andersson i Trätteland. KLÄTTA Sannäs 1672 [OD]. | Povelsson CLAUS (I746)
|
| 1296 | Befallningsmannen Anders Juterbock haver låtit incitera förre länsmannen Clas Pålsson för det han låtit på väggen upphänga en gammal gumma på SANNÄS Börta Olsdotter benämd med handklovar.Clas Pålsson svarade att denna kvinnan var angiven av hennes styvdotter Anna i RÄFSNÄS skulle gjort henne något ont, och han var något drucken då han detta göra lät. Beropade sig på vittnen som där hos voro, när detta skedde.Clas Pålsson dömdes för saklöst folk han bundet hade, att böta till konungen efter den 17 kap. Manhelgebalken fem mark silver och förlikas med målsäganden.Källa: Utdrag ur domböckerHäxprocesserna i Bohuslän hade en kort blomstringsperiod 1670-74. I augusti 1669 meddelar regeringen i Stockholm brevledes guvernör Stake på Bohus att den förnummit "att trolldomsväsende och satans vidskepelse på någon ort" i Bohuslän blivit känd, och uppmanar guvernören att vidta åtgärder att "bringa det usla förförda folket på rätta och sanna vägen, till evig salighet och ifrån den vidskepliga förargelsen avstyra". [Gösta Framme, Vätte Härad, s. 164]Ärvde 1680 efter sin mor 50 daler courant, en tunna och två sättingar skyld i Karleby, Tanums sn, som pantsatts till Påvel Nilsson av Jacob Andersson i Trätteland. KLÄTTA Sannäs 1672 [OD]. | Povelsson CLAUS (I746)
|
| 1297 | Begravningsdatum: 12 Jun 1987Begravningsort: Drammen, Buskerud, Norway (Norge) | Edman Folke Walter (I2579)
|
| 1298 | Biologiska föräldrar är: Maria Kristina Petersson f. 18 okt 1875 i Hjortsberga, Död 6 febr 1917 i Karlskrona. Karl Oskar Olsson f. 11 mars 1882 | Olsson Elsa Maria Elisabeth (I8545)
|
| 1299 | Björkeris, Tölö, Hallands län, Sverige"d. 16 Junj Wice Pastoren och Comministern Herr Jöns Sjögren från Björkeris 54 år död af Slag feber." | Sjögren Jöns (I1077)
|
| 1300 | Blev Pastor i Seglora 1669 eller 1670 | Seglorin Andreas (I1018)
|